Enkelt presens

Alla tidsformer i engelskan har både en enkel form (read) och en progressiv form (am reading). Verb som uttrycker till exempel sinnesstämningar, känslor, sinnesförnimmelser och ägande (have) används vanligtvis endast i enkel tidsform:

It’s ridiculous how many cars our neighbours have.

Det är löjligt hur många bilar vår granne har.

Enkelt presens (simple present) uttrycker vanligtvis ett permanent tillstånd eller en allmän sanning/faktum eller sätt. Jakande enkel presens bildas med verbets grundform (1:a form), t.ex. love, loved, loved. I tredje person singular (he/she, it, i detta fall ”vattentryck”) lägger man till –s i slutet av verbet:

When the diver descends deeper, the pressure of water increases.

När dykaren dyker ner djupare ökar vattentrycket.

Så bildas en nekande form: don’t/doesn’t + huvudverbets grundform (regret):

My uncle doesn’t regret anything he has gone through.

Min morbror/farbror ångrar ingenting han har gått igenom.

Så bildas en frågesats: (frågeord) + do/does + subjekt + huvudverb.

Where should we begin? Does anyone have a suggestion?

Var ska vi börja? Har någon ett förslag?

Progressivt presens

Progressivt presens (is talking) används för att uttrycka situationer som sker just nu:

She is talking on the phone with Harper.

Hon pratar i telefon med Harper.

Progressivt presens (present continuous) bildas med hjälpverbet be (som böjs enligt subjektet) och huvudverbets ing-form (singing):

I am singing in the rain.

Jag sjunger i regnet.

Progressivt presens kan även uttrycka ett tillfälligt tillstånd och planer eller program som kommer att ske inom en snar framtid:

I am staying at Dillon’s place for now. 

Jag bor (bokstavligen ”stannar”) hos Dillon just nu.

We are going to Las Vegas to celebrate his bachelor party.

Vi ska åka till Las Vegas för att fira hans svensexa.

Enkelt preteritum

För att bilda ett enkelt preteritum, lägg till ändelsen –ed till verbets grundform: wash – washed. Om verbets grundform slutar på –e är det bara att lägga till –d för att bilda enkel preteritum: change – changed. Några verb böjs oregelbundet, till exempel take -took. Verbet be är också oregelbundet:

Enkelt preteritum används för att hänvisa till enstaka, slutförda handlingar i det förflutna:

Mark looked at himself in the mirror.

Mark tittade på sig själv i spegeln.

Enkelt preteritum hänvisar till en exakt tidpunkt i det förflutna. Vanligtvis finns det ett tidsuttryck i satsen: t.ex. last night, yesterday, two years ago osv.:

Paul asked me to marry him yesterday.

Paul friade till mig igår.

Enkelt preteritum används även för att beskriva något som var sant i det förflutna, t.ex. when I was young:

When I was young I enjoyed wearing accessories.

När jag var ung tyckte jag om att ha på mig accessoarer.

Negationen av verb i enkel preteritum bildas med hjälpverbet do i preteritum did + not + huvudverbets grundform:

I did not/didn’t like the perfume in that store.

Jag gillade inte parfymen i den där butiken.

När det gäller verbet be, behöver man inte hjälpverbet do i en nekande sats:

I was not/wasn’t in that store.

Jag var inte i den där affären.

Så bildas en frågesats: (frågeord) + did + subjekt + huvudverb:

Did you listen to the podcast I talked to you about last time?

Lyssnade du på poddprogrammet jag berättade om för dig förra gången?

Progressivt preteritum

Progressivt preteritum (past continuous) betonar aktivitetens fortsättning och varaktighet:

I was writing an essay for three hours on Sunday evening.

Jag skrev uppsats i tre timmar i söndags kväll.

Så bildas progressivt preteritum: be–hjälpverbets 2:a form + huvudverbets ing-form:

Isla and I were planning our trip yesterday. 

Isla och jag planerade inför vår resa igår.

Progressivt preteritum kan beskriva bakgrunden till en händelse som varade en begränsad tid och handlingar som inte slutfördes:

Zoe was daydreaming when, suddenly, she got startled by a loud noise coming from the street. 

Zoe satt och dagdrömde när hon plötsligen överraskades av ett oväsen utifrån gatan.

They were watching a film last night, but fell asleep before the end.

De satt och kollade på film igår kväll, men somnade innan den var slut.

Perfektum

Så bildas perfekt: have/has + verbets 3:e form. För att bilda tredje formen för ett regelbundet verb, lägg till ändelsen –ed till grundformen. Regelbundna verbs tredje form ser likadan ut som den andra formen, t.ex. ask – asked – asked:

I have asked my sister to cut my hair.

Jag har bett min syster klippa mitt hår.

I negativa meningar får hjälpverbet have formen haven’t (have not) eller, om subjektet är i tredje person singular, hasn’t (has not):

I haven’t cycled in years.

Jag har inte cyklat på flera år.

Detta uttryck kan beskriva en händelse som har skett vid en ospecificerad tidpunkt i det förflutna. Sådana satser inkluderar ofta tidsuttryck som: ever, since, lately, so far, up to now osv.:

Have you ever been to Paris?

Har du någonsin varit i Paris?

Perfekt kan även beskriva en särskild vana man hade i det förflutna och användas för att uttrycka ett tillstånd som har förekommit fram till nu:

Ever since they moved in together, she has always woken up before her husband.

Ända sedan de flyttade ihop har hon alltid vaknat innan sin man.

They have always had a clear idea of where they are going.

De har alltid haft en tydlig idé om vart de är på väg.

Progressivt perfektum

Så bildas progressivt perfekt: have + been + huvudverbets ing-form:

It’s unbelievable how much they have been complaining!

Det är helt otroligt hur mycket de har klagat!

Progressivt perfekt (perfect continuous) har samma betydelse som perfekt, men den angivna tidsperioden i det förflutna är begränsad:

I haven’t been studying too much the past few days.

Jag har inte studerat särskilt mycket de senaste dagarna.

Om man använder progressivt perfekt med ett verb som uttrycker vad som sker hänvisar man till det faktum att man håller på att göra någonting:

Grayson told me about a book he has been reading lately.

Grayson berättade för mig om en bok han har läst på sistone.

Pluskvamperfektum

Så bildas pluskvamperfekt (past perfect): had + huvudverbets 3:e form:

He had bought the tickets online in advance, so we didn’t need to wait in the queue.

Han hade köpt biljetterna i förväg online, så vi behövde inte stå i kö.

Pluskvamperfekt uttrycker ”vad som hade hänt”, dvs. något som hände innan en specifik punkt i det förflutna. Pluskvamperfekt används ofta med preteritum (came):

Had you finished working on your presentation before your brother came home?

Hade du hunnit klart med din presentation innan din bror kom hem?

Progressivt pluskvamperfektum

Så bildas progressivt pluskvamperfekt (past perfect progressive): had + been + huvudverbets ing-form:

Amelia and Mia hadn’t been partying for long before Mia decided to head back to the hotel.

Amelia och Mia hade inte festat länge när Mia bestämde sig för att gå tillbaka till hotellet.

Progressivt pluskvamperfekt beskriver en händelse som pågick under en längre period:

We had been negotiating for hours on end before we finally reached an agreement.

Vi hade förhandlat i flera timmar innan vi äntligen kom fram till en lösning.

Futurum

De två vanligaste sätten hänvisa till framtiden är att använda will + huvudverbets grundform (will be) eller konstruktionen be going to (I’m going to clean):

Dad will be so angry when he sees this mess. I’m going to clean this up before he comes home.

Pappa kommer att bli så arg när han ser den här röran. Jag städar upp innan han kommer hem.

Futurum-ordet will uttrycker konsekvenser och ett beslut man har gjort i samma stund som man talar om någonting (I’ll have the steak). ’ll är en vanlig förkortning av hjälpverbet will:

What would you like to have? I think I’ll have the steak.

Vad vill du ha? Jag tror att jag ska ta biffen.

För att säga ett negativt påstående om framtiden använder man konstruktionen will not. I muntlig engelska förkortas detta ofta till won’t:

I won’t be staying in a hotel this shabby.

Jag tänker inte bo på ett sådant här smutsigt hotell.

Konstruktionen shall + grundform används i den moderna brittiska engelskan framför allt med artiga förslag i första person singular och plural (I och we). Hjälpverbet shall förekommer sällan i amerikansk engelska:

Shall I close the window?

Ska jag stänga fönstret?

Will + have + huvudverbets 3:e form (will have collapsed) uttrycker att något har hänt före någon tidpunkt i framtiden:

The stock prices will probably have collapsed by the end of the month because of the global financial crisis.

Aktiekurserna kommer antagligen att ha rasat i slutet av månaden till följd av den globala finanskrisen. 

Konstruktionen be going to används för att uttrycka avsikter och planer som är uppgjorda på förhand:

I’m going to be the strongest man in the world when I grow up.

Jag ska bli världens starkaste man när jag blir stor.

Will-futurumets progressiva form (will + be + huvudverbets ing-form) uttrycker en framtida handling som kommer att pågå under en längre period och beskriver även händelser som sker på rutin i framtiden:

We will be climbing in the Alps in August.

Vi kommer att klättra i Alperna i augusti.

Don’t call her at eight, because she will be watching TV.

Ring inte henne klockan åtta eftersom hon tittar på tv då.