I spanskan, när det inte finns något separat frågeord, är det vanligt att man bildar en fråga av ett påstående genom att helt enkelt lägga till frågetecken i slutet och början av satsen. När en sådan fråga uttalas kan den identifieras genom sin stigande intonation.

Tu amigo vive en Argentina. → ¿Tu amigo vive en Argentina?

Din vän bor i Argentina. → Bor din vän i Argentina?

 

Ofta bildas en fråga genom att lägga till ordet verdad eller no i slutet:

Tu amigo vive en Argentina, ¿verdad?

Din vän bor i Argentina, eller hur?

 

Ordföljden kan också vara omvänd, så att subjektet kommer efter verbet:

¿Vive tu amigo en Argentina?

Bor din vän i Argentina?

 

När det finns ett frågeord kommer det vanligtvis i början av satsen och verbet efter det:

¿Dónde vive tu amigo?

Var bor din vän?

¿Quién ha tomado mi paraguas?

Vem har tagit mitt paraply?

 

Objektet, det vill säga föremålet för handlingen, kan placeras antingen före eller efter subjektet:

¿Cuándo come tu hermana la naranja?

eller

¿Cuándo come la naranja tu hermana?

När äter din syster en apelsin?

 

Vanligtvis kommer den längsta satsdelen dock sist:

¿Cuándo come tu hermana la naranja que le compré?

När ska din syster äta apelsinen som jag köpte till henne?

¿Cuándo come la naranja la hermana de mi amigo José?

När äter min vän Josés syster en apelsin?

Frågeord markeras alltid med ett accenttecken för att skilja dem från ord som i övrigt är identiska.

¿Por qué quieres ir al cine?

Varför vill du gå på bio?

¿Para quién han comprado ese regalo?

Till vem har ni köpt den där gåvan?

¿Cuál de estas frutas es tu favorita?

Vilken av dessa frukter är din favorit?