Det finns tre huvudsakliga ordföljder att rätta sig efter i det svenska språket: huvudsatsens traditionella ordföljd, huvudsatsens omvända ordföljd och bisatsens ordföljd.

Huvudsatsen består av en oberoende tanke och kan (oftast) bilda en grammatiskt korrekt och förståelig mening utan hjälp av andra satser. En bisats bidrar med extra information eller specificerar något i huvudsatsen. En bisats kan inte ensam bilda en förståelig mening.

Bisatsens ordföljd är närapå identisk med huvudsatsens ordföljd (SVO). Den huvudsakliga skillnaden är att bestämningsordet placeras innan och inte efter verbet. En bisats inleds vanligtvis med en bisatsinledare – konjunktion eller liknande konstruktion.

Bisatsens ordföljd i ett nötskal: bisatsinledare, subjekt, bestämningsord, verb, objekt, hur, var, när.

I följande exempel har bisatsens inledning angivits i fetstil.

Det är kul att jag redan kan gå hem.

Underordnade konjunktioner

Vanliga underordnade konjunktioner är t.ex.:

att

när, då

fast

fastän, även om

om

eftersom

innan, förrän

för att, så att

medan

tills

ju – desto

En bisats kan också placeras före huvudsatsen. Även i detta fall är ordföljden i bisatsen 1. bisatsinledare, 2. subjekt, 3. bestämningsord och 4. predikat. Ordföljden i huvudsatsen är omvänd:

Eftersom litteratur inte är ett av mina intressen, läser jag inte så mycket.

Relativ sats

Relativa satser har också bisatsens ordföljd (1. bisatsinledare, 2. subjekt, 3. bestämningsord och 4. predikat).

Ord som börjar en relativ bisats:

som 

vilket

vars

där

dit

då

Det är någonting som Jesse inte förstår.