Verb ger uttryck för en handling eller ett tillstånd. Svenska verb böjs enbart efter tidsformer och kan bilda fyra olika former: infinitiv (grundform), presens, preteritum och supinum. Perfekt (beskriver fullbordad handling) och pluskvamperfekt (beskriver handling som fullbordades innan något annat hände) bildas genom att tillsätta den korrekta formen av verbet ha framför supinumformen:

infinitiv titta -> supinum tittat

• Perfekt: har tittat – Han har tittat på TV ganska mycket.
• Pluskvamperfekt: hade tittat – Han hade tittat på TV ganska mycket.

Svenska verb delas in i fyra olika böjningskategorier:

Grupp I

Majoriteten av de svenska verben ingår i denna grupp. Alla slutar på bokstaven a när de är i grundform, –ar i presens och –ade i preteritum.

Grupp II 

Verb i presens slutar på –er, verb i preteritum slutar på –de eller –te. Verb i preteritum slutar enbart på –te när verbstammen avslutas med en av följande bokstäver: k, p, t, s eller x. Verbstammen hittar man genom att ta bort –er-ändelsen från verbets presensform.

Grupp III 

Denna grupp inkluderar verb med bara en stavelse och verb som har sitt ursprung i verb med bara en stavelse. Verb i presens slutar på –r, verb i preteritum slutar på –dde.

Grupp IV (starka och oregelbundna verb)

Starka och oregelbundna verb placeras ofta i samma kategori. Eftersom de inte följer ett gemensamt böjningssystem måste man lära sig deras böjningsformer utantill.

Futurum uttrycker vad som händer i framtiden. Det kan uttryckas på följande sätt:

• presens + tidsuttryck i framtiden
• ska + infinitiv
• kommet att + infinitiv
• tänker + infinitiv

Jag ska hitta något för huvudvärken.