Svenska språket har två obestämda artiklar: en och ett. Eftersom det inte finns någon enkel regel som säger vilken artikel som ska användas när måste man lära sig detta utantill.

en skola, en pojke, ett spöke, ett slott

Den obestämda ordformen används vanligtvis när någonting nämns för första gången.

Bestämd artikel i svenskan läggs vanligtvis till i slutet av ett ord som ett böjningssuffix. I singular blir dessa ändelser –n, –en, –t eller –et och i plural –na eller –en. När substantivet föregås av ett adjektiv läggs den bestämda artikeln även till som ett separat ord framför substativet (i singular: den eller det, i plural: de):

skolan, pojken, spöket, slottet

den tyska tjejen, det lilla rummet, de långa gatorna

Den bestämda ordformen används vanligtvis när något redan har nämnts eller är känt sedan tidigare:

Johan träffar en tysk tjej. Tjejen är på väg till Sverige.