I franskan finns det tre huvudformer: le présent (presens), le passé (förfluten tid), le framtid (framtid). Detta avsnitt täcker användningar och formationer av de mest använda tidsformerna.

Le présent (presens)

I franskan används le présent in the indicative mood för att tala om följande:

• Aktuella handlingar eller tillvaro:

Je travaille. Je suis fatigué.

Jag jobbar. Jag är trött.

• Vanliga handlingar eller tillstånd:

Je travaille aussi le dimanche. Je suis toujours fatigué.

Jag jobbar även på söndagar. Jag är alltid trött.

• Åtgärder som är på väg att hända:

Je travaille demain.

Jag jobbar imorgon.

• Generella sanningar:

Le soleil se lève à l’est.

Solen går upp i öster.

Le passé (förfluten tid)

I franskan består le passé i den indikativa stämningen av 5 tidsformer: l’imparfait (imperfekt), le passé composé (sammansatt förfluten tid), le passé simple (enkel förfluten tid), le passé antérieur (förfluten perfekt) och le plus-que-parfait (pluskvamperfekt). De viktigaste och mest använda förflutna tiderna är le passé composé (sammansatt förfluten tid) och l’imparfait (imperfekt).

Le passé composé (sammansatt förfluten tid) 

De svenska motsvarigheterna till le passé composé (sammansatt förfluten tid), t.ex. j’ai visité, är både preteritum (jag besökte) och perfekt (jag har besökt). Det används för

• slutförda handlingar:

J’ai visité le Canada l’été dernier.

Jag besökte Kanada förra sommaren.

• upprepade handlingar:

J’ai visité le Canada 3 fois.

Jag har besökt Kanada 3 gånger.

• en rad handlingar:

J’ai visité le Canada et puis je suis allé aux États Unis.

Jag besökte Kanada och sedan åkte jag till USA.

Som namnet antyder är le passé composé en sammansatt verbform, som består av ett hjälpverb (avoir eller être) som är böjt i presens och particip av huvudverbet:

Nous avons  donné.

Vi gav / har givit.

Il est sorti.

Han gick ut / har gått ut. 

L’imparfait (imperfekt) 

I franskan används l’imparfait (imperfekt) för att beskriva ofullständiga handlingar, pågående handlingar och tillvaro i det förflutna. Motsvarigheten i engelskan är progressivt preteritum (t.ex. It was raining) och ”used to + grundform av huvudverb” (t.ex. I used to be afraid of dogs). Den används för

• beskrivningar (ålder, känslor, hälsa, tid, väder…):

Il pleuvait mais elle avait un parapluie.

Det regnade men hon hade ett paraply.

• vanliga handlingar eller tillstånd:

Quand j’étais enfant, je jouais beaucoup aux jeux vidéos.

När jag var barn spelade jag mycket tv-spel.

• handlingar eller tillvaro med ospecificerat slut:

Je travaillais trop quand j’étais plus jeune.

Jag jobbade för mycket när jag var yngre.

• bakgrundsinformation:

J’étais au bureau. 

Jag var på kontoret.

För att bilda formen l’imparfait (imperfekt), börja med att identifiera böjningen av ett verb i presens i nous-form, ta bort –ons och lägg till en lämplig ändelse enligt subjektet (t.ex. finir > finissons > finiss– > + ais /ais/ait/ions/iez/aient). Det enda verbet som inte följer denna böjningsregel är être.

Le futur  (futurum)

I franskan finns det två framtida tidsformer: enkelt futurum (futur simple) och futurum exaktum (futur antérieur).

För regelbundna verb bildas enkelt futurum (futur simple) genom att lägga till specifika ändelser (-ai, -as, -a, -ons, -ez, -ont) till verbets infinitivform:

• Je parlerai (Jag ska tala)
• Tu parleras (Du ska tala)
• Il/elle parlera (Han/hon ska tala)
• Nous parlerons (Vi ska tala)
• Vous parlerez (Ni ska tala)
• Ils/elles parleront (De ska tala)

Det finns en annan mycket vanlig sammansatt form som kallas nära futurum (le futur proche), som har samma betydelse som ”be going to” på engelska. För att bilda nära futurum, använd presensformen av aller (gå) och lägg till huvudverbets infinitiv:

Qu’est-ce que vous allez faire demain?

Vad ska du göra imorgon?