1. Substantiv – genus
I spanskan är alla substantiv antingen maskulina eller feminina, oavsett om de syftar på en person, en sak, en plats eller en idé.
Maskulina substantiv slutar oftast på -o: el libro, el curso, el colegio
Sammansatta substantiv (verb+substantiv) är alltid maskulina: el cortaúñas, el rascacielos
Många substantiv som slutar på -ma är maskulina (från deras grekiska ursprung): el problema, el tema, el sistema.
Undantag till dessa regler inkluderar: la mano, la radio, la alarma, la pluma
Feminina substantiv slutar oftast på -a: la lengua, la casa, la escuela
Substantiv som slutar på -ción, -sión, -ía är feminina: la conversación, la televisión, la economía
Det är även substantiv som slutar på -dad, -tad, -tud: la universidad, la amistad, la actitud
…och -umbre och -za: la costumbre, la pobreza
Undantag till dessa regler inkluderar: el día, el mapa, el sofá
Feminina substantiv som börjar med betonad a- eller ha-stavelse får maskulin artikel vid singular och feminin artikel vid plural:
el agua, el aula, el alma, el área, el águila, el hacha, el hada
men
las aguas, las aulas, las almas, las áreas, las águilas, las hachas, las hadas
En del maskulina substantiv slutar på konsonant: el señor, el profesor
och har en feminin motsvarighet som slutar på -a: la señora, la profesora.
En del substantiv får samma form oavsett om de är maskulina eller feminina. I dessa fall är det artikeln som visar på genus: el estudiante – la estudiante, el artista – la artista
Slutligen finns det substantiv som är både maskulina och feminina, men som betyder olika saker beroende på genus:
el frente (framsida) – la frente (panna)
el corte (hack) – la corte (hov)
el pendiente (örhänge) – la pendiente (backe)