Huvudsatser är vanligen påståenden. En normal påståendesats har vanligen en direkt ordföljd: subjekt + verb + objekt:

Ana tiene dos animales.

Ana har två djur.

Luis come muchos plátanos.

Luis äter mycket bananer.

 

Det finns dock vissa fall där omvänd ordföljd är vanlig, dvs. satsen börjar med en annan satsdel än subjekt. Exempel på sådana situationer är:

• Betoning av subjektet:

Lo pago yo.

Jag betalar för det.

 

• En inledande struktur för att säga att något existerar, att något rör sig, att något ses, hörs, skapas, saknas eller finns kvar:

Existen muchos animales.

Det finns massor av djur.

Faltan/quedan seis lápices.

Sex blyertspennor saknas/finns kvar.

 

• Utropstecken som börjar med orden qué, cómo eller cuánto:

¡Qué rica es esta comida!

Den här maten är jättegod!

 

• Satsen har ett s.k. dativt verb:

Me gustan las manzanas.

Jag gillar äpplen.

Te interesan las matemáticas.

Matematik intresserar dig.

 

Kom ihåg att i spanskan behöver man inte använda ett pronomen för att uttrycka t.ex. subjektet, eftersom du kan se subjektet till satsen direkt från verbformen:

Yo vivo en Barcelona. _ Vivo en Barcelona.

Jag bor i Barcelona. (Jag) bor i Barcelona.

 

I en negativ sats kommer det negativa ordet no före verbet:

El chico no está en el parque.

Pojken är inte i parken.

Nosotros no hemos estudiado mucho.

Vi har inte studerat så mycket.

 

Kom ihåg att adjektiv i spanskan placeras vanligtvis efter huvudordet (substantivet):

Ana tiene dos animales pequeños.

Ana har två små djur.

 

Adverb och andra uttryck som beskriver plats och tid kan placeras ganska fritt. Placeringen kan påverka vad som betonas i satsen. Den vanliga och neutrala ordföljden är subjekt + verb + objekt + plats + tid:

Luis come muchos plátanos en casa hoy.

Luis äter en massa bananer hemma idag.

 

Man kan t.ex. också placera ett tidsuttryck i början av en satsen om man vill betona det:

Hoy Luis come muchos plátanos en casa.

Idag äter Luis massor av bananer hemma.

 

Observera dock att man inte kan lägga något mellan de olika delarna av verbet (t.ex. i perfekt och pluskvamperfekt):

Todavía no hemos estudiado mucho.

eller

No hemos estudiado mucho todavía.

Vi har inte studerat så mycket än.